Glasslipning – tradition och nutid
Glasslipning är ett hantverk som har lång tradition i Sverige. I det småländska Glasriket arbetade många både glasblåsare och gravörer, men också glasslipare. Runt år nittonhundra fanns det hundratals glasslipare anställda där. Mycket av det som utfördes var säkert dekorslipning av prydnadsföremål.
Att slipa kristallföremål med facetter var en teknik som hade varit känd i flera hundra år. I Sverige började man dock göra denna typ av föremål först i slutet av sjuttonhundratalet. Slipningen i Glasriket gjordes i tre steg. Först gjordes en grovslipning, eller en så kallad sandslipning. Den utfördes som namnet anger med en grov slipyta som ofta var av järn.
Sand tillfördes på skivan och samlades efter slipningen upp igen för återanvändning. Därefter följde finslipningen som utfördes med stenskiva och finare slipsand. Slutligen utfördes polering med hjälp av en korkskiva och pulver av pimpsten, eller med ett syrabad.
Modern slipning av glas
Inom modern glasslipning används en konstgjord slipskiva som är diamantbelagd. Diamanten är syntetisk och ingjuten i skivan som så kallat diamantgrus. Andra slipmedel som används är korund som är ett mineral av aluminiumoxid. Det är ett av de mest kemiskt beständiga ämnen som finns. Smärgel är ett ord som säkert många har hört, men få känner nog till att det är en form av ett naturligt korundmaterial som kommer från den grekiska övärlden.
Ja, det finns mycket intressant att lära sig om glas och glasslipning. I vår vardag använder vi många föremål av glas. Det är dricksglas, glasburkar, fönsterglas och mycket annat. Dessa är som regel industriellt tillverkade i automatiserade processer.
Det finns dock fortfarande idag glasslipare som för traditionen vidare. Ett sådant företag hittar du på http://www.roslagsglas.se/tillverkning/glasslipning/. Dagens glasslipare är duktiga hantverkare som kan många av de gamla teknikerna, men de använder sig också av nya metoder för att skapa unika föremål av glas.
Läs fler artiklar på våra andra sajter:
